Siirry suoraan sisältöön

Sammanfattning

Helsingfors lyckades i varierande grad med att förverkliga målen för hållbar utveckling: vissa mål har redan nu uppnåtts, medan det ännu krävs insatser för att uppnå i synnerhet målen för ekologisk hållbarhet. Här kan du läsa en kortfattad beskrivning av situationen för respektive mål i Helsingfors.

Klicka nedan på SDG-målen för att se en sammanfattning av läget i Helsingfors:

SDG 1: Ingen fattigdom

– Målet för Helsingfors stad är att eliminera bostadslösheten senast 2025.

– Helsingfors stad satsar på boende till rimligt pris och har utvecklat ett eget mätarsystem för detta.

SDG 2: Ingen hunger

– Helsingfors stad har ökat samarbetet för att utveckla mathjälpsverksamheten och satsat på näringsrådgivning.

SDG 3: God hälsa och välbefinnande

– I Helsingfors välfärdsplan för åren 2022–2025 finns sex tyngdpunkter för främjande av välfärd och hälsa: psykiskt välbefinnande, hobby och fritid, motion, sunda levnadsvanor, goda befolkningsrelationer samt en trygg och vacker stad.

– Merparten av den vuxna befolkningen upplever att deras livskvalitet och hälsa är bra och att de är lyckliga, men ändå förekommer skillnader i upplevelserna av livskvalitet, hälsa och lycka till exempel beroende på den upplevda utkomsten.

– Det psykiska välbefinnandet bland barn och ungdomar har försämrats när de granskats med olika mätare, särskilt hos flickor.

– Invånarnas övervikt ger upphov till oro och i Helsingfors stad har vi vidtagit åtgärder för att öka den fysiska aktiviteten och näringsrådgivningen.

SDG 4: God utbildning för alla

– Lärresultaten har försämrats i Finland och i synnerhet lärandet för pojkar med utländsk bakgrund orsakar oro.

– Inom sektorn för fostran och utbildning finns en lärstig för en hållbar framtid. Därigenom kan elever i alla åldrar interagera kring teman om hållbar utveckling i daghemmets och skolans vardag samt inom studier på andra stadiet.

– Bristen på arbetskraft utmanar sektorn för fostran och utbildning.

SDG 5: Jämställdhet

– Stadens planer för jämställdhet och likabehandling fastställer ramar och konkreta åtgärder för att främja jämlikheten och jämställdheten mellan könen.

– Skillnaderna mellan könen hos barn och unga har ökat i fråga om välbefinnandet.

– Helsingfors främjar på ett synligt sätt icke-diskriminering för könsminoriteter (bl.a. Pride-partnerskapet).

SDG 6: Rent vatten och sanitet

– Vattenkvaliteten och reningen är på en hög nivå.

– Det behövs ytterligare åtgärder för högklassig hantering av dagvatten.

SDG 7: Hållbar energi för alla

– Produktionen av förnybar energi har ökat och energikrisen har ökat energibesparingsåtgärderna.

– Målen för koldioxidneutralitet hos energibolaget Helen som ägs av staden framskrider och under åren 2023–2025 upphör användningen av stenkol i två kraftverk.

SDG 8: Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt

– Under coronatiden har sysselsättningsgraden stigit till en bättre nivå i Helsingfors.

– Inom många branscher lider vi av brist på arbetskraft. Lösningen på detta problem har blivit ett av de viktigaste strategiska målen och den arbetsbaserade invandringen har ökat klart.

SDG 9: Hållbar industri, innovationer och infrastruktur

– Staden satsar på tillväxt och förnyelse av företagsamheten och företagsverksamheten i Helsingfors genom att erbjuda tjänster för att grunda ett företag och stärka startupföretagens beredskap för tillväxt inom utvalda branscher.

SDG 10: Minskad ojämlikhet

– Den socioekonomiska och etniska segregationen har ökat något, särskilt bland barn.

– Stadsförnyelsemodellen är ett av Helsingfors stads sätt att utveckla bostadsområden och förebygga segregation i bostadsområden.

– När det gäller fostran och utbildning har Helsingfors stad utvecklat en behovsbaserad finansieringsmodell och åtgärder för att förebygga ökad ojämlikhet.

SDG 11: Hållbara städer och samhällen

– Genom planläggning och planering främjar Helsingfors stad bland annat en tillräcklig bostadsproduktion, smidig trafik, verksamhetsförutsättningar för näringslivet, tillgången till tjänster och en sparsam användning av naturresurser.

– Målet för Helsingfors stad är att främja hållbar mobilitet, till exempel att öka cykling som färdsätt från 9 procent till 20 procent fram till 2030.

– Luftkvaliteten i Helsingfors har förbättrats.

SDG 12: Hållbar konsumtion och produktion

– Helsingforsbornas konsumtionsrelaterade utsläpp är höga.

– Övergången till en cirkulär ekonomi har varit långsam och kräver aktiva åtgärder, färdplanen för Helsingfors cirkulära ekonomi och delningsekonomi håller på att uppdateras.

SDG 13: Bekämpa klimatförändringarna

– Helsingfors stad strävar efter koldioxidneutralitet 2030 och utreder kolnegativitet från 2040 framåt.

– Utsläppen från trafiken är den största utmaningen för att minska utsläppen lokalt.

– Vi strävar efter större effektivitet i målen för anpassningen till klimatförändringen.

SDG 14: Hav och marina resurser

– De ökande föroreningarna i dagvattnet utgör en risk för mindre vattendrag och kustområdet.

– Kustvattnens tillstånd är fortfarande dåligt och det har inte utvecklats som önskat.

SDG 15: Ekosystem och biologisk mångfald

– Antalet naturskyddsområden i Helsingfors har ökat i enlighet med strategins mål med fem områden per år och verkställandet av åtgärderna i programmet för tryggande av den biologiska mångfalden pågår.

– Stadens tillväxt och tryggandet av naturvärden har blivit en central utmaning.

SDG 16: Frediliga och inkluderande samhällen

– Antalet ungdomar som uppvisar symtom genom att begå brott och våld mot kvinnor har ökat.

– I synnerhet för att förbättra de ungas upplevelser av trygghet och förebygga radikalisering strävar vi efter att hitta nya metoder.

– För att stödja främjandet av delaktigheten har staden skapat en delaktighets- och interaktionsmodell som genomförs inom stadens alla sektorer.

– Människorättsfrågor och arbetsrelaterat utnyttjande har lyfts fram mer och vi försöker bekämpa dem i upphandlingarna för Helsingfors stad.

SDG 17: Genomförande och globalt partnerskap

– Helsingfors stad har utvecklat en ny modell för samordning av organisationssamarbetet.

– Nästan 50 miljoner euro har beviljats i biståndsanslag 2022.

– Internationellt samarbete och intressebevakning bedrivs aktivt.

  • Finland och Helsingfors är i många frågor är pionjär i verkställandet av hållbar utveckling och klarar sig bra i internationella jämförelser. Men de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen och förbrukningen av naturresurser per invånare är på en hög och ohållbar nivå globalt sett.
  • En stor del av målen i Agenda 2030 verkställs på kommunnivå och städerna har en stor roll för att målen ska uppnås. De viktigaste åtgärderna för att främja målen för hållbar utveckling i städerna är markanvändning och byggande, främjande av välfärd och hälsa, fostran samt åtgärder som gäller livskraft och sysselsättning.
  • Helsingfors stads utvecklingsobjekt är fortfarande konkreta och mätbara mål av vilka endast några få har fastställts, som till exempel målet för utsläpp. Särskilt de långsiktiga målen och visionen för tidsperioden 2030–2050 saknas i många hållbarhetsteman.
  • För att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås krävs en kulturell förändring. Helsingfors kommer att förändras, varvid också tanke- och verksamhetssätten samt ledningsstrukturerna måste förändras. Förändringarna kan vara snabbare och svårare att förutse, vilket kräver en bättre förmåga att anpassa sig till dem.
  • Konflikten mellan stadens tillväxt och målen för skyddet av grönmiljön och miljön har blivit allt mer framträdande och kräver samordning.
  • De nuvarande klimatåtgärderna kommer inte att uppnå Helsingfors mål om koldioxidneutralitet, det är utmanande i synnerhet när det gäller att minska utsläppen från trafiken. Med nuvarande åtgärder kommer utsläppen att vara 1 098 kt CO2-ekv. år 2030, medan klimatneutralitet förutsätter att man minskar utsläppen till en nivå på 702 kt CO2-ekv.
  • Även anpassningen till klimatförändringen och tryggandet av den biologiska mångfalden skulle kräva snabbare och mer strategiska åtgärder.
  • Ojämlikhetsutvecklingen och segregationen är de största utmaningarna för den sociala hållbarheten, och ingripandet och förebyggandet kräver åtgärder i Helsingfors. I synnerhet differentieringen av barn och unga på grund av etnisk bakgrund, som bland annat syns i de regionala skillnaderna i skolorna, orsakar oro.
  • Den största delen av helsingforsarna upplever att deras livskvalitet och hälsa är bra samt att de är lyckliga. Det finns dock en betydande variation i sjukdomsfrekvensen och folksjukdomarnas utbredning mellan Helsingfors grunddistrikt.
  • Helsingforsarna rör sig för lite i förhållande till rekommendationerna och övervikten har inte minskat.
  • De problem som barn och unga upplever när det gäller psykiskt välbefinnande och den ökade ensamheten, samt den psykiska belastningen hos den vuxna befolkningen är vanligare i Helsingfors än i hela landet i genomsnitt.
  • Säkerheten och beredskapen har lyfts fram mer än tidigare i utvärderingen, i synnerhet är vi oroade över barns och ungas upplevelser av trygghet och radikalisering samt våld i nära relationer. Mätarna visar till exempel att antalet ungdomar som uppvisar symtom genom att begå brott och våld mot kvinnor har ökat.

Utdrag ur Helsingfors framgångar:

  • Lärstigen för hållbar utveckling har integrerats som en del av småbarnspedagogiken.
  • Produktionen av förnybar energi har ökat och luftens kvalitet förbättrats.
  • Främjandet av kulturell jämlikhet har lyfts fram som en viktig tyngdpunkt inom hela kultursektorn.
  • Med hjälp av stadsförnyelsemodellen förbättras bostadsområdenas trivsel och attraktionskraft samt möjliggörs kompletteringsbyggande av hög kvalitet.
  • Servicekedjor och utbildning i anslutning till psykisk hälsa har utvecklats och vi har satsat på att stödja rörlighet och hobbyverksamhet.