Minskad ojämlikhet

Coronakrisen har förvärrat situationen för de bostadslösa

Antalet finländare med risk för fattigdom eller marginalisering har ökat under coronakrisen. Skillnaderna i hälsa och välfärd mellan befolkningsgrupperna har också ökat, liksom även de regionala skillnaderna.

I förebyggande av marginalisering har Helsingfors satsat särskilt på barn och unga. Digital marginalisering har också ökat särskilt under coronakrisen, eftersom betydelsen av digitala tjänster har ökat ytterligare.

I Helsingfors är bostadslösheten och papperslösheten större utmaningar än i andra delar av landet. Över hälften av landets bostadslösa finns i huvudstadsregionen. 2019 fanns det över 2 000 bostadslösa personer i Helsingfors. Faktorer som ökar bostadslösheten i Helsingfors är stadens attraktionskraft som storstad, de dyra bostäderna, ett stort antal utslagna som lever på marginalen och bristen på tillfälliga inkvarteringsplatser.

Coronakrisen har ytterligare förvärrat situationen för de bostadslösa eftersom man har varit tvungen att begränsa stödtjänsterna. Särskilt oroande är antalet unga bostadslösa som inte har minskat lika kraftigt som bostadslösheten i de övriga grupperna.

De hemlösa och papperslösa är sårbara

Helsingfors mål är att halvera bostadslösheten före 2023. Staden fokuserar särskilt på utvecklingen av stödtjänsterna och servicehelheterna samt på förebyggande tjänster. Det finns även mathjälp. Under våren 2021 delades omkring 900–1 000 matportioner ut till de bostadslösa per dag.

Antalet papperslösa i Helsingfors är svårt att uppskatta. De papperslösa är en mångfaldig grupp men i praktiken innebär papperslöshet att en person vistas i Finland utan uppehållstillstånd. En papperslös och en bostadslös persons vardag präglas av en ständig osäkerhet om framtiden.

De bostadslösa och papperslösa är sårbara och löper stor risk att drabbas av våld och utnyttjande.

Förebyggandet av marginalisering bland barn och ungdomar som ett spetsprojekt under strategiperioden

Ojämlikheten mellan barn och unga minskas genom högklassig undervisning och småbarnspedagogik, att varje ung person har en hobby, minskad ensamhet och mobbning i skolan samt genom bättre mentalt välbefinnande. Vi vill också att barn och unga ska kunna delta, känna samhörighet, påverka och bli hörda.

I programmet Mukana som förebygger barns och ungas marginalisering har man satsat på att Helsingfors stads fostran och utbildning ska hålla varje barn med sig. Personalens kompetens har utökats till exempel inom stöd för barn med neuropsykiatriska symtom, och totalt 5 000 yrkesutbildade personer från småbarnspedagogiken till grundskolan och andra stadiet får utbildning för att identifiera och ingripa i rasism. Samtidigt ökar personalens språkmedvetenhet så att eleverna också kan använda sitt modersmål i sitt lärande.

I Helsingfors har man tagit fram ett antimobbningsprogram (AMP13) för att förebygga och ingripa i mobbning. Programmets 13 åtgärder tacklar mobbningen från olika håll.

K-0-verksamheten har löst mest utdragna och utmanande mobbningsfall och servicen är tillgänglig för alla skolor och läroanstalter. 2020 påverkade K-0-verksamheten över 900 personer.

Utbildning och arbetspar

För att få slut på svartvitt och extremt tänkande har högskoleeleverna och eleverna på andra stadiet fått delta i utbildningen Enligt mig, enligt dig. I skolorna finns det flera trygga vuxna som utför ett mötande arbete, lyssnar på ungdomarna och förebygger olika problem. Skolcoacher arbetar numera i 19 grundskolor och ytterligare 16 flerspråkiga handledare vid sammanlagt 45 enheter stöder barn och ungdomar med invandrarbakgrund och deras familjer.
Emotionell kompetens och interaktionsfärdigheter lärs ut systematiskt i Me-skolorna. Till exempel i lågstadieskolan Laakavuoren ala-asteen koulu i Mellungsbacka hör dessa lektioner till läsordningen för varje klass.

Arbetsparmodellen för stöd för skolgång har gett stöd för elever och familjer i nordöstra Helsingfors bland annat för att förebygga skolavhopp. Välbefinnandet och lärandet hos studerande på yrkesläroanstalter följs dels med traditionella åtgärder, dels genom en mobil enkät, så att ingen ungdom ska avbryta sina studier.

I Gårdsbacka i sin tur har man pilottestat en språkutbildningsmodell för att sysselsätta invandrarföräldrarna. Till modellen hör att föräldrarna går i skolan för att lära sig finska och sådant som rör jobbsökning.

Effektivare åtgärder än tidigare

Den viktigaste utmaningen för förebyggandet av marginalisering har varit att man inte på kort sikt kan se effekterna av det förebyggande arbetet som ingriper i de primära orsakerna. Samtidigt krävs allas arbetsinsatser för att förebygga marginalisering.

Det finns samarbetsvilja och entusiasm men strukturerna och ansvarsfördelningen bör utvecklas mer systematiskt. Coronaviruset och undantagstiden har försvårat det förebyggande arbetet, eftersom tjänsterna har varit stängda och familjer eller ungdomar inte alltid har kunnat nås som vanligt. Dessutom har ojämlikheten ökat under coronaperioden och ungdomars välbefinnande har försämrats.

Även i fortsättningen kommer det att krävas stort engagemang för att förebygga marginalisering och minska ojämlikhet. I framtiden är det värt att fokusera på färre men effektivare åtgärder än tidigare.

Antimobbnings-programmet

Antimobbningsprogrammet, eller AMP13, består av 13 åtgärder för att motverka mobbning. I programmet ingår förebyggande åtgärder och åtgärder som kan läggas in under och efter ett mobbningsfall.

Läs mer

Positiv särbehandling lönar sig

Ett sätt att påverka ojämlikhet och förebygga marginalisering är positiv särbehandling, det vill säga positiv diskriminering. Vid fostrans- och utbildningssektorn finansieras positiv särbehandling inom småbarnspedagogiken, den grundläggande utbildningen samt gymnasie- och yrkesutbildningen.

På olika skolstadier används olika kriterier för fördelning av finansieringen för positiv särbehandling. Modellen har syftat till att stödja jämställdheten i tjänsterna och utjämna regionala välfärdsskillnader som orsakas av stadsstrukturen.

Effekten hos positiv särbehandling i den grundläggande utbildningen i Helsingfors stad har undersökts. Anslaget för positiv diskriminering har konstaterats ha minskat skolavhopp vid övergången till studier på andra stadiet.

Dessutom bedömde Revisionskontoret den regionala jämställdheten inom den grundläggande utbildningen 2019. I bedömningen granskades även effekterna av stödåtgärder i den grundläggande utbildningen, det vill säga anslaget för den positiva diskrimineringen, och det konstaterades att anslaget hade positiv påverkan.

Anslaget hade bland annat bidragit till att öka antalet undervisningstimmar i små grupper och stödja lärandet, möjliggöra flexibla undervisningslösningar, stärka elevernas positiva lärandeupplevelser, skaffa mångsidiga undervisningsverktyg och anställa mer personal.

Finansiering till utvalda målområden

Idén om positiv särbehandling bör utvidgas även till stadens andra verksamhetsområden.

Undersökningar visar att finansiering till positiv särbehandling är ett av verktygen för att minska hälso- och välfärdsskillnaderna. Beräkningsmodellerna har vidareutvecklats under fullmäktigeperioden. Finansiering till positiv särbehandling används för tillfället vid fostrans- och utbildningssektorn och social- och hälsovårdssektorn och från och med år 2020 även vid kultur- och fritidssektorn.

Finansieringen har riktats till målområden som valts ut enligt de utvecklade beräkningsmodellerna. Anslagen har använts för att anställa och utbilda personal, stärka läshundsverksamheten och läxstödet Läksyhelppi i biblioteken samt etablera det kulturella ungdomsarbetet. Dessutom har rådgivningsarbetet, skol- och studerandehälsovården, rådgivningspsykologens tjänster och socialhandledningen förstärkts inom utvalda målområden samt rådgivningsverksamheten för papperslösa mödrar och barn inletts.

Integration spelar en viktig roll för att minska ojämlikheten

I Helsingfors ökar andelen invånare med främmande språk som modersmål hela tiden. Den demografiska förändringen i Helsingfors påverkas i högre grad än tidigare av arbetsrelaterad och familjebaserad invandring samt av asylsökande, antalet vilka varierar mycket från år till år.

Av de invandrare som har flyttat till Helsingfors var år 2018 43 procent sysselsatta. I slutet av 2019 bodde det i Helsingfors 106 000 människor som hade ett främmande språk som modersmål, och deras andel av befolkningen ökade åren 2005–2019 från sju procent till 16 procent.

Integration är ett omfattande fenomen som inbegriper till exempel språkinlärning och tillägnelse av kulturen, identifikation med lokalsamhället och samhället samt bildande av ett socialt nätverk mellan olika befolkningsgrupper. Sysselsättning betraktas vanligen som den viktigaste delen av den strukturella integrationen. Dessutom granskas vid uppföljning av integrationen ofta också till exempel framgången i utbildningssystem, boendeförhållandena och det politiska deltagandet.

Vägen till sysselsättning för personer i arbetsför ålder är ganska lång och hos en del invandrare är sysselsättningsgraden exceptionellt låg. Även de hemmavarande föräldrarnas väg till arbetslivet har varit svag och integrationstjänsterna har inte nått ända in i hemmen.

Gruppen av andra generationens invandrare växer i Helsingfors, och det har konstaterats att denna grupp inte klarar sig lika bra som de finsk- och svenskspråkiga grupperna. De frågor som rör utvecklingen av integrationstjänsterna har ofta genomförts i form av projekt, vilket innebär att det inte heller har varit möjligt att garantera ett systematiskt och långsiktigt arbete från statens sida eller att rikta resurser särskilt till huvudstadsregionen, där majoriteten av dem som talar främmande språk bor.

Framgångar

• Barnfamiljerna får stöd tidigare än förr tack vare de nya verksamhetsmodellerna.
• När det gäller att stödja ungdomarnas mentala hälsa har servicekedjorna blivit tydligare och nya tjänster har utvecklats.
• En modell för hobbyverksamhet har utvecklats i samarbete mellan sektorerna för att varje barn ska få en hobby.
• Den positiva särbehandlingen har haft en positiv inverkan på minskningen av ojämlikheten och verksamhetsmodellen har utvidgats även till andra sektorer.

Utvecklingsobjekt

• En stor del av utvecklingsarbetet för att minska ojämlikhet och öka integration görs i projekt, vilket gör det svårare att arbeta systematiskt och långsiktigt.
• Samarbetet mellan de olika sektorerna måste förbättras ytterligare och strukturerna för att förebygga marginalisering vidareutvecklas.
• Coronakrisen har ytterligare ökat risken för marginalisering bland ungdomar och försvagat ställningen för personer som lever på marginalen och är hemlösa.
• Andra generationens invandrare klarar sig sämre än de finsk- och svenskspråkiga grupperna.
• Invandrarnas väg till sysselsättning är för lång.

Länkar till relevanta program, rapporter och webbplatser

Antimobbningsprogrammet