Globalt sett är vi på god nivå i Helsingfors när det gäller många frågor kring ojämlikheten vid granskning av SDG-målet 10 Minskad ojämlikhet. Ändå är ojämlikhet och marginalisering ett av de allvarligaste problemen i Helsingfors. Det är också ett ihärdigt och långvarigt problem, även om många av stadens program och mål i åratal har försökt minska det.
Antalet finländare med risk för fattigdom eller marginalisering har ökat under coronakrisen. Skillnaderna i hälsa och välfärd mellan befolkningsgrupperna har också ökat, liksom även de regionala skillnaderna. Bostadslösheten och papperslösheten är större i Helsingfors än i det övriga landet, även om bostadslösheten, framförallt gatubostadslösheten, är liten i Helsingfors och Finland hittills har lyckats minska bostadslösheten som enda land i Europa. Faktorer som ökar bostadslösheten i Helsingfors är stadens attraktionskraft som storstad, de dyra bostäderna, ett stort antal utslagna som lever på marginalen och bristen på tillfälliga inkvarteringsplatser. Målet för Helsingfors stad är att halvera antalet bostadslösa före 2023 och eliminera bostadslösheten före 2025. Staden har utarbetat en åtgärdsplan för att förebygga och minska bostadslösheten för 2020–2022.
Antalet bostadslösa har minskat jämfört med situationen 2019. Bostadslösheten bland ensamboende helsingforsare har minskat med 28 procent och bland familjer och par har bostadslösheten minskat med 32 procent. I Helsingfors fanns det 470 långtidsbostadslösa i januari 2023. Även antalet långtidsbostadslösa har minskat.
Antalet papperslösa personer i Helsingfors är svårt att uppskatta. De papperslösa är en mångfaldig grupp men i praktiken innebär papperslöshet att en person vistas i Finland utan uppehållstillstånd. En papperslös och en bostadslös persons vardag präglas av en ständig osäkerhet om framtiden. De bostadslösa och papperslösa befinner sig i en sårbar ställning och löper stor risk att uppleva även andra hot, såsom våld och utnyttjande.
Utvecklingen av segregation
Den etniska segregationen är relativt lindrig i Helsingfors om man exempelvis jämför internationellt med Stockholm eller Köpenhamn. Under de senaste tio åren har ändå skett en radikal ökning av segregationen. Andelen invandrare och deras i Finland födda barn av Helsingfors befolkning har ökat betydligt på 2000-talet och inom enskilda delområden har det samtidigt skett stora demografiska förändringar.
De regionala skillnaderna i befolkningens socioekonomiska struktur återspeglas i märkbara skillnader i sjuklighet och upplevd välfärd. Detta syns i en regional differentiering i servicebehoven. Det finns även stora regionala skillnader i klass- och gruppstrukturer i skolorna och daghemmen. Dessutom återspeglas de regionala skillnaderna i den upplevda tryggheten. Segregationsutvecklingen har enligt undersökningar också konsekvenser för vart man vill flytta och för att bostadspriserna och skolornas läranderesultat differentieras. Flyttrörelsen inom staden kan förstärka segregationsutvecklingen om bostadsbytare börjar i allt högre grad göra sina val med betoning på områdenas egenskaper, genom att gynna vissa områden och undvika andra.
Barn och unga en viktig målgrupp för att förebygga segregation och minska ojämlikhet
Ojämlikheten mellan barn och unga minskar genom högklassig undervisning och småbarnspedagogik. Dessutom har man försäkrat sig om att barn och unga kan utöva mångsidiga fritidsaktiviteter. Ett exempel på detta är Finlandsmodellen för hobbyverksamhet, som tillgodoses mycket väl i Helsingfors. De avgiftsfria fritidsaktiviteterna efter skoldagen tillgodoses i alla grundskolor i Helsingfors. I utbudet finns över 30 olika hobbyer som barn och unga önskat, av vilka eleverna i årskurserna 3–9 kan välja en som passar dem. Inskrivningen i ungdomslagen etablerade hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen som en permanent verksamhetsform.
Modellen för behovsbaserad finansiering för småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen har uppdaterats och finansieringen har ökats. Den behovsbaserade finansieringen riktas till de daghem och skolor som behöver stöd för att säkerställa jämlika möjligheter till lärande.
I grundskolorna har lärandet av och kunnandet om känslo- och interaktionsfärdigheter stärkts. Grundskolorna har skapat planer för undervisning i känslo- och interaktionsfärdigheter, tillsammans med eleverna bekantar man sig regelbundet med temat. Skolcoacher och flerspråkiga handledare erbjuder eleverna stöd och handledning med låg tröskel. Skolcoacherna har arbetat i 19 skolor i Helsingfors stad och en etablering av modellen inför läsåret 2023–2024 har förberetts.
I Helsingfors pågår de omfattande nationella projekten SKY och Rätt att kunna, vars mål är att stärka elevernas välbefinnande och säkerställa det stöd för lärande som krävs. Utgångspunkten för projektet Rätt att kunna är att säkerställa att varje barn och ung person får det stöd som behövs planmässigt, multiprofessionellt och i rätt tid.
I slutet av 2021 hörde 116 000 personer med utländsk bakgrund till Helsingfors befolkning. Av dem var 93 527 själva födda utomlands. Andelen personer med utländsk bakgrund var 18 procent av befolkningen och andelen har ökat stadigt. Man har flyttat till Finland både på arbets-, studie- och familjebasis, och en del av dem som flyttat har fått uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd. I slutet av 2020 utgjorde personer födda utomlands och med utländsk bakgrund 13 procent av stadens sysselsatta och 27 procent av stadens arbetslösa. Arbetslöshetsgraden för dem som flyttat till Finland var 25 procent.
Det svaga sysselsättningsläget inverkar på den ekonomiska utkomsten och därmed på individernas och familjernas välfärd. Integration är ett mångdimensionellt fenomen och omfattar till exempel fenomen som gäller tillägnande av språk och kultur, uppbyggande av sociala relationer och nätverk, delaktighet och deltagande samt utveckling av en känsla av samhörighet. Personer med utländsk bakgrund i Helsingfors har integrerats på mycket olika sätt. För en stor del av dem går det bra, men en del har också olika utmaningar inom flera delområden i livet. I värsta fall återspeglas detta också hos deras barn, det vill säga den andra generationen av invandrare som är födda i Finland. Vi har gjort ett stort arbete för att främja integration, men en stor del av arbetet har varit projektbaserat. Till exempel personer som flyttat till Finland på grund av arbete samt mödrar som tar hand om sina barn hemma har varit målgrupper som är svåra att nå.
Socioekonomiskt summaindex efter Helsingfors distrikt
Medborgare med utländsk bakgrund, med ett främmande språk som modersmål och utländska medborgare i Helsingfors i slutet av året 1990-2021
Framgångar:
- Barnfamiljerna får stöd tidigare än förr tack vare de nya verksamhetsmodellerna.
- En modell för hobbyverksamhet har utvecklats i samarbete mellan sektorerna för att varje barn ska få en hobby.
- Den behovsbaserade finansieringen har haft en positiv inverkan på minskningen av ojämlikheten inom utbildningen och verksamhetsmodellen har utvidgats även till andra sektorer.
- Kompetenscentret Stadin osaamiskeskus erbjuder yrkesutbildning och sysselsättningstjänster för dem som flyttat till Finland.
- International House Helsinki erbjuder ett brett utbud av myndighets- och rådgivningstjänster för behoven hos dem som flyttat från utlandet till huvudstadsregionen.
Utvecklingsobjekt:
- En stor del av utvecklingsarbetet för att minska ojämlikhet och öka integration görs i projekt, vilket gör det svårare att arbeta systematiskt och långsiktigt.
- Samarbetet mellan de olika sektorerna måste förbättras ytterligare och strukturerna för att förebygga marginalisering vidareutvecklas.
- Coronakrisen har ytterligare ökat risken för marginalisering bland ungdomar och försvagat ställningen för personer som lever på marginalen och är hemlösa.
- Att nå föräldrar som tar hand om barn och familjer för att stödja deras integration.
- Förebyggande av social och regional etnisk differentiering och mildrande av dess negativa konsekvenser.
- Tidsmässigt förkortande av vägen till sysselsättning för dem som flyttar till Finland.