Helsingfors har långa traditioner inom främjandet av hållbar utveckling. Redan för över 20 år sedan, i juni 2002, godkände Helsingfors stadsfullmäktige den första lokala agendan för hållbar utveckling. Arbetet med den lokala agendan föregicks av att hållbar utveckling blev en av stadens strategiska tyngdpunkter, och därefter började staden förbereda den lokala agendan som var en omfattande och inkluderande process. Under den tiden ordnades till exempel medborgarforum där cirka 4 000 stadsbor deltog, vilket är en stor bedrift före den digitala eran. Som en del av arbetet med den lokala agendan utvecklades också omfattande A-indikatorer för hållbar utveckling, som regelbundet följdes upp.
De sju huvudmålen för den lokala agendan 2002 var:
- Minskning av växthusgasutsläppen
Minskningen av växthusgasutsläpp som accelererar klimatförändringen på jorden i enlighet med FN:s klimatkonvention och i enlighet med de nationella mål som statsrådet ställt upp. - Tryggande och värnande av naturens mångfald i Helsingfors
Bevarande av Helsingfors biologiska mångfald i enlighet med principerna i FN:s konvention om skydd av biologisk mångfald. - Stärkande av stadens konkurrenskraft och näringsstruktur för att trygga en balanserad ekonomisk utveckling
- Inkludering av livscykeltänkande i stadens fysiska planering, upphandlingspraxis och byggnadsverksamhet:
Ett särskilt uppgiftsområde var att genomföra förortsreformprojekt i enlighet med målen för hållbar utveckling genom att stödja invånarnas deltagande och utveckla ekologiskt hållbara renoveringar. - Ökning av interaktion och medborgardeltagande samt stärkt partnerskap.
- Förebyggande av marginalisering och social segregation
Ett särskilt uppgiftsområde var att trygga barns och ungas delaktighet och en sund utveckling. - Värnande om den kulturella mångfalden och den byggda miljön
Många av målen har haft en positiv utveckling, men målen i den lokala agendan för 20 år sedan är fortfarande mycket aktuella. Detta berättar för sin del att Helsingfors redan för 20 år sedan gjorde ett banbrytande arbete för hållbar utveckling delvis före sin tid, och å andra sidan att många hållbarhetsteman är mycket långvariga och kräver kontinuerligt utvecklingsarbete.