Barnen vid daghemmet Kanava i Nordsjö går på skogsutflykt varje dag. I natursköna Nybondas får de se både fåglar och rådjur men samtidigt lär de sig till exempel räkning.
Riklig blåbärskörd på gång! Det skulle man kunna slutleda från de observationer som gjorts av barngruppen Pisarat i Luonnossa kotonaan -daghemmet (Hemma i naturen). Gruppen för 4–5-åringar vid daghemmet Kanava i Nordsjö är van vid att observera naturen.
Inget konstigt med det – de tillbringar en stor del av dagen i skogen i närliggande Nybondas.
Även denna morgon samlades man som vanligt i en gemensam ring på daghemsgården, varefter gruppen på drygt tio barn gick parvis till skogen.
På en bekant plats i skogen finns två kojor som barnens föräldrar byggde av brutna grenar under en föräldrakväll i skogen.
– Då hände det som ofta händer med barnen också. Tiden i skogen kändes för kort, säger lärare inom småbarnspedagogik Juulia Jantunen med ett leende.
Lärare inom småbarnspedagogik Juulia och barnen sjunger i skogsringen.
Naturpedagogik på hela daghemmet
Jantunen blev klar med sin yrkesutbildning vid Helsingfors universitet 1999. Ända sedan studietiden har naturpedagogik varit en passion. Hon berättar att hon inte alls är den enda på Kanava, utan att många av kollegorna på daghemmet också är skickliga naturpedagoger.
Daghemmets första naturgrupper startade som ett projekt med två barngrupper för sju år sedan, men nu finns det redan åtta grupper.
Naturpedagogik har samtidigt spridits till hela daghemmets verksamhet och planering. Även de allra yngsta lär känna naturen eftersom redan ettåringarna går på små utflykter.
Nybondas är en av Helsingfors finaste naturoaser. Pisarat är som hemma här. Mitt i skogen samlas de i ring innan de får leka fritt. Teman under morgonringen före utflykten var samhörighetsanda och siffror och i skogsringen sjunger barnen och gör rim på veckodagar, djur och naturen.
Inga staket behövs i skogen. Även om gruppen splittras, går barnen inte långt från varandra.
Förstärkt välbefinnande och självkänsla
Målen för naturpedagogik är desamma som för småbarnspedagogiken i allmänhet. Genom att ta med naturen kan man ytterligare stärka och framhäva det fysiska och psykiska välbefinnandet, självkänslan, färdigheterna att verka i gruppen och social kompetens. Samtidigt lär sig barnen att förstå hur naturen har ett egenvärde.
Naturen lär barnen att respektera och skydda sig utan människans handledning.
Jantunen påminner att i människans biologiska historia är den tid som vi levt utanför naturen kort. Våra sinnen och system aktiveras fortfarande i naturen.
– I skogen förstår vi som av oss själva att det är bäst att arbeta mot samma mål, vara i en flock. Vi förstår att vi finns till för varandra.
Naturen har två slags inverkan på människor. Den både lugnar ned och piggar upp oss. Jantunen har märkt hur överaktiva barn blir lugna och hur mycket lugna barn å sin sida aktiveras i Nybondas.
Skogen verkar lära barnen självreglering, nästan som av sig själva. Barnen tar springtävlingar mot varandra trots den ojämna terrängen och klättrar på klipporna. Inga staket behövs. Även om gruppen splittras, går barnen inte långt från varandra.
Ella och Mauno är som hemma i naturen.
Lumi upptäcker en ny slags larv och barngruppen samlas för att följa den.
Internationellt intresse
I Nybondas finns mycket att förundras över, även om barnen kommer hit varje dag. Förrförra veckan mottogs gruppen av fem rådjur. På denna utflykt upptäcker Lumi en ny slags larv och barngruppen samlas för att följa den. Och här finns hur många myror som helst.
Enligt Jantunen kan naturpedagogik förverkligas i all fostran. Den kräver inga officiella lektionsramar eller särskilda program.
– Även en liten dos naturpedagogik är avgörande för barnen och fostrarna.
Naturpedagogik används också inom fostran av barn i skolåldern. Naturen kan ingå i undervisningen även som mer sporadiska inslag.
Pisarats naturprogram är systematiskt och regelbundet och till exempel regn hindrar inte att man går till skogen.
Det är ändå inte helt vanligt att lyfta fram naturen i fostran. Verksamheten vid daghemmet Kanava presenterades nyss bland annat i en artikel i The Times Magazine, där tidningens journalist och fotograf var i en snöig skog med förskolebarnen.
I artikeln förundrades över hur redan sexåringarna kände igen olika fågel- och trädarter.
I Nybondas finns mycket att förundras över, även om barnen kommer hit varje dag.
Också många vuxna vill vara med
När naturgrupperna startade vid daghemmet Kanava 2015, fick föräldrarna information om saken och man framförde önskemål om att få med barn i grupperna.
Jantunen säger att numera får nästan alla barnen vid Kanava plats i naturgrupper.
– Vi hoppas naturligtvis att föräldrarna förhåller sig positivt till vår pedagogik. Om de skulle stå här på morgnarna och förundras över att barnen åter går till skogen, skulle attityden påverka barnen.
Men åtminstone intresset för kojbygget under föräldrakvällen antyder något helt annat. Många vuxna har sagt att de gärna skulle vara med en dag på skogsutflykten – till och med så att Jantunen har fått förslag om att börja sälja biljetter till skogsutflykterna.
Den hållbara utvecklingens pedagogik genom fenomenbaserat lärande
Fostrans- och utbildningssektorn har tillsammans med yrkesverksamma inom småbarnspedagogik och barnen utvecklat Rävmodellen, där man tillsammans med Vandrande Räven, Kock-Räven, Uppfinnar-Räven och fyra andra rävkompisar funderar över den biologiska mångfalden, klimatförändringen, cirkulär ekonomi och andra fenomen inom hållbar utveckling.
Bekanta dig med den hållbara utvecklingens Räv-pedagogik på webbplatsen Helsingfors lär sig och i podcasten Oppiva skidi!
Text: Kirsi Riipinen
Bilder: Laura Oja
För oss är varje dag viktigast i världen.
Om det så gäller gården, närskogen eller den egna stortån – hos oss är lärandet alltid ett äventyr.
Kom med och skapa framtiden.